När jag började att träna inför min första maraton i april förra året var min enda mål - Boston! Min kvaltid var 3tim 50 min för min åldersgrupp. Vilket inte var helt omöjligt, men jag hade bara sprungit en halvmaraton innan. Det var en hissnande tanke att ens KUNNA springa 42 km, 4.2 mil!!
Jag valde att springa Long Beach Marathon ca 2 timmar norr om San Diego, Söder om Los Angeles. Det är en platt bana och känd för att vara snabb. Med hjälp av träning med SDTC - San Diego Track Club och timmar och timmar på fötterna så var det äntligen den 17 Oktober, 2010. Jag sprang med en pacer (en som ser till att man håller den tiden man skall under loppet så att man når sin önskad sluttid) men drog ifrån efter ca 2 mil och sprang själv resten av loppet. Vilken känsla!! Även om jag fick kramp i benet efter 2.3mil och en IT band skada efteråt som varade i över två månader .. så fanns det ingenting som kunde ha stoppa mig den dagen. Runners high, skratt och gråt, alla känslor kom och gick liksom kilometrarna (miles) jag sprang....
Dom sista km., var jag jätte stark! För mycket energi och kraft kvar, men helt Okey jag hade ju klarat av mitt mål, 42km på 3tim 48min 30 sek. Vilken lycka!! Men.... vänta... menas det att jag måste så springa en till maraton!!?? Anmälningen till Boston öppnades dagen eter mitt lopp den 18 oktober. Jag anmälde mig kl. 8:00 , klockan 17:00 hade dom stängt. 26.000 löpare hade anmält sig på mindre än 8 timmar!!
 |
| Nästan FÖR glad super stark efter 4 mil.... |
 |
| 2 km kvar till målet! |
 |
| Mål!! Christy från RunningSkirts sprang och filmade min målgång |
 |
| Total lycka! |
Nu var det bara att vänta på sitt Confirmation of Acceptance brev på posten och ett email att min tid var accepterad. Inom två veckor så kom brevet... Boston 18 April, 2011, Here I Come!! Nu är det 10 veckor kvar!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar