Det blev ett träningläger i New York

Vi, jag och Eva, håller på att packa ihop det sista i lägenheten inför avresan tillbaka till Sverige i kväll. De flesta som åker till NYC gör nog det för att shoppa, äta och dricka gott och kolla in staden i allmänhet. Det har vi också gjort (även om shoppingen inte blev så mastig som vi hade hoppats på). Men för oss har dessa dagar i NYC även varit som ett träningsläger. En väsentlig skillnad när man dock är i NYC och när man är på träningsläger, är ju att vi har ju inte direkt vilat mellan passen...

Onsdag kväll (i hagel och snöstorm): 6 km

Torsdag: morgonjogg 10 km, kvällspass 7 km

Fredag: morgonjogg 10 km

Lördag: morgonjogg 10 km, kvällspass 7 km

Söndag: morgonjogg 10 km, kvällspass 6 km

Måndag: morgonjogg 10 km och nu ska vi åka hem.

Totalt 76 kms löpning. Samtliga pass i Central Park. Samtliga pass tillsammans med Eva. Samtliga pass i sub 5 fart. Inte konstigt att man är sliten...

5km tävling om en vecka??

16km Yay!!

Lena i New York och jag är i San Diego.. nästan grannar... om inte annat på rätt sida av Atlanten :-)
I torsdags sprang jag mitt första långlopp även om jag borde springa 3 mil så sprang jag 16km.  Jag känner att man inte har sprungit denna sträcka på över 7 veckor, flåset är inte ok och benen kändes som om dom var ute och sprang 3 mil....

Jag klarade det utan någon smärta!!  Men var stel och på väg till kramp men det är ju ingenting...  efteråt blev det isbad och senare ett Epsom salt bad och stretching.

Imorgon bitti planerar jag satt springa 12-14 miles, runt 2 mil med SDTC. Är på väg till deep tissue massage och ikväll blir det mera foamrullning och stretchning. Sen är det bara tuta och köra!!

På måndag är det tre veckor kvar till Boston....


I dag är det söndag och med facit i hand så gick det ortoligt bra att springa 22.5 km igår. Yippee!!!   Lite ångest får man ju, men jag tänker inte längre stressa. Jag vet att jag kommer att klara att springa 42km om tre veckor. Det viktigast just nu är att inte bli skadad igen och att komma i mål.
Denna vecka så planerar jag att springa 12km terräng i morgon,  track tisdag, ca 2 mil torsdag och min långa runda lördag är 26km. På söndag skall jag tävla i Carlsbad 5000 --- men det är en annan historia....

Lycka = Två pass om dagen i Central Park

LYCKA = Två pass om dagen i Central Park

Har inget mer att tillägga...

Bara så du vet - Central Park är kuperat

Svårt att packa när man ska till New York är det ju av flera anledningar. Man vill ju köpa lite saker (maken, titta bort nu) eller kanske en hel del och då vill man ju givetvis minimiera sin ursprungspackning. Ett annat faktum är att vädret i New York är minst sagt nyckfullt. Inget konstigt med hagel, snö och minusgrader ena dagen och sol och 15 plusgrader någon dag senare.

Hur som helst, landade igår eftermiddag och så här klockan 8 på morgonen lokal tid, så har redan två pass avverkats. Gårdagens kvällspass á 7 km löpning var en nästan utomkroppslig upplevelse där det låga energiintaget (man blir ju inte direkt mätt på flygplansmat) och hagletstormen (!) gjorde det hela till en minst sagt oväntad upplevelse.

Morgonpasset bjöd på 10 km löpning i ett snöklätt Central Park. SubZero tightsen på tillsammans med de två långärmade tröjorna blev perfekt och jag och Eva drog iväg på passet. Två saker. Morgonpass är sega och Central Park är kuperat. Så är det. Så är det.

Good on paper, terrible on grass...

är ett uttryck som oftast används när det gäller fotbollsspelare och övergångar, men det används ju även när saker inte riktigt blir så bra som det skulle kunna bli. Så var förra veckan. Tjänsteresa till Teneriffa, boende på en femstjärnig resort och två timmar mellan sista mötet och middagen, gott om tid för att hinna springa (speciellt när man inte kan springa så långt...)

Över till "the grass" delen. Resorten var fin, se ovan. Men... den låg i ett otillgängligt område, så det fanns inga vanliga vägar att springa på (endast huvudvägen som går runt Teneriffa och den springer man INTE på). Så istället så fanns det världens backigast golfbana och utanför den fanns en väg för golfbilarna och den fick helt enkelt bli min träningsplan.

Det ser inte så backigt ut på bilderna, men det var det...

Att springa backe är inte det bästa när man läker en stressfraktur i framfoten. När backen är ganska exakt 3 km, så kunde i alla fall jag hålla mig för skratt. Kan även meddela att man får träningsvärk att springa nerför...

Till slut så tog jag min tillflykt till hotellgymmet. Löpband, inte det roligaste, men de sviker inte, så äntligen lite riktig löplycka!!

Vårlopp!

Nu verkar det som att våren börjar så smått att komma till Sverige. Så underbart!!  När jag bodde i Göteborg och var medlem i ÖIS Friidrott ,var jag alltid funktionär vid vätskekontrollen på Premiärloppet i Skatås början av April.  Vissa år var det strålande sol och full vår, medans andra år  försökte vi hålla oss varma i snö och minusgrader.  Man vet aldrig i April.... men hur underbart är det inte att komma ut och springa ett av dom första loppen på året!

Nu arrangerar Fortum Ljusruset i Stockholm den 14 april.  Detta ett fantastiskt tillfälle att komma ut och springa för en bra orsak. Vi behöver alla göra en insats för att öka säkerheten och tryggheten runt våra löparslingor.

 Fortum, Stockholms Stad och Svenska Friidrottsförbundet startar en satsning på att öka möjligheterna till motion året runt genom att bättre belysning. Första steget inom konceptet Ljusruset arrangeras ett lopp där tre motionsspår tävlar om bättre och effektivare belysning.

Genom att delta i loppet kan vem som helst hjälpa till att lysa upp något av slingorna Älvsjöspåret, Grimstaspåret i Hässelby eller Granholmspåret i Järva. Ambassadörer för respektive lopp är Yannick Tregaro, systrarna Kallur och Mustafa Mohamed. Dessutom uppmuntras alla att ge tips om andra rundor genom att man kan nominera ett motionsområde man vill ska bli ljusare och tryggare.

Spring för ett ljusare, tryggare och mer hälsosamt Stockholm – delta i Ljusruset den 14 april!

Det är gratis att delta och anmälan görs på: www.fortum.se/ljusruset

Kom och spring Ljusruset 14 April

Jag har sprungit många mil i Slottskogen så att se denna video ger mig många goa' minnen... måste absolut springa där i sommar.  Yannick och jag tränade för ÖIS samtidigt.  Super kul att se hur duktig han har blivit!!

http://www.youtube.com/watch?v=knYStV6FiCE

I'D RATHER BE RUNNING

Som min bil säger.... 

Jag springer hellre än..., jag springer hellre än... Löpning för mig är som många andra en livstil.  Något som är nödvändigt för att må bra.  När man har kommit över tröskeln och att det inte längre är ett måste utan en vana och ett välbefinnande, då har man lyckats!!

Många som inte har kommit över tröskeln och upplvet "Runners High" kan aldrig riktigt förstå känslan och lyckan att kunna gå ut och springa några mil utan större ansträngning.  När det inte är så jobbigt längre, benen rör sig i samförstånd med andningen, armarna är avslappnade och tankarna är klara. Att vara i total samförstånd med kropp, själ och tanke är total lycka! ... det är anledningen till att jag springer hellre än....

Lycka för mig är att springa tidigt på morgonen...

Första riktiga passet - 5 km tempolöpning!

Efter att ha hållt i torsdagens löpträning (jag låg bakre farthållare under 30-30 intervallerna, dvs parkerad i 6.00 fart) och inte fått något bakslag av det så var det idag dags att testa och se om stressfrakturen hade behagat att läka. Enda sättet att testa är helt enkelt att springa med lite driv, men eftersom foten ännu inte tordes tåla några direkta mängder så blev beslutet 5 km tempolöpning. Ingen uppvärmning utan första km fick fungera som uppvärmningskilometer.

Vad kan man då konstatera av detta test? Jo, följande.
1. Det gör inte ont - klart viktigast!
2. Att jag inte direkt har hållt min fysiska status där den var innan utan dalat väsentligt. Det var helt enkelt jobbigt att springa i 4.30 fart.
3. Att min skamgräns när det gäller löpning är obefintlig - (När jag kommit tillbaka från den planerade ruten, så visar Garmin på 4,71 km, således fick jag springa fram och tillbaka på vår gata som inte är speciellt lång tills klockan visade 5.0o km. Helt normalt.

Summa sumarum: 5 km på 22.19, vilket ger en snitthastighet på 4,28. Om exakt 4 veckor ska vi testa igen. Ska bli intressant att se hur mycket tid jag hämtat in då.

En mil comeback!!

Yay!! Jag är på rätt väg!
Hotel Coronado i bakgrunden

Varje lördag klockan 07.00  träffas SDTC - San Diego Track Club. Vi träffas vi på olika platser runt om i San Diego, jätte kul att få prova på nya rundor.  Distansen varieras och är anpassad till vårat träningsprogram. Vi har också olika fartgrupper,  otroligt kul och motiverande. Vi tränar för Boston Marathon och/eller San Diego Rock N Roll Full and Half Marathon som är i San Diego 6 juni.  Pga av min skada så har jag inte kunna springa med SDTC på 4 veckor.  Det känns urkul att vara tillbaka, även om det är på halvfart.  Enligt träningsprogrammet  skulle jag springa 18 miles (29km) idag men istället var jag jätte lycklig att jag klarade 6.2 miles (10km).

Vilken känsla att springa med vänner igen och var uppe tidigt på morgonen. Så vackert, så underbart!!!  Det här är en av anledningarna till varför jag springer!!

På måndag är det 5 veckor kvar tills Boston.  Det här är min uppläggning för att ens kunna klara av att springa 42km vi det här laget....

Här skall det springas....

Maria och jag springer många mil tillsammans..

Jag tränar cirka varannan dag, och ökar med ca 1-2 km per pass plus att jag har track night med fartlek och intervall träningar på tisdagkvällar. Min längsta runda kommer med största sannolikhet bli runt 15-16 miles (25km) och Boston blir min långa runda, ingen taper (vila eller nertappning av distans) utan jag springer i stort sätt hela vägen till den 18 april...  med vila 2-3 dagar innan tävlingsdagen. 

Starten till en helt ny löparlook

Så här började min kärlek till Runningskirts. Eller rättare sagt, ett par timmar tidigare...

Så här mycket snygga träningskläder hade jag aldrig tidigare sett och som svensk så var detta något helt nytt. Jag hade i och för sig redan en löparkjol, men den var svart. Här fanns det löparkjolar i alla möjliga färger, mönster och former (med trosor, hotpants, capris eller hellånga tights under). En helt ny löparlook. Jag lovade mig själv, där och då, att aldrig mer springa i short. För har man provat en Runningskirt, ja, då finns det ingen återvändo.

Inga fler maraton efter....

Att springa min första maraton och kvalificera för Boston på samma dag var en otrolig känsla. Nu har jag sagt till mig själv att det får gå som det går..... jag kommer att springa anrika Boston med eller utan skador och helt säkert otränad.... men jag kommer att njuta av varenda kilometer!!

Long Beach Marathon 41km

Men sedan så får det vara bra med maratons... eller... nej... en till....
den 6 november blir det ING NYC Marathon... det är ju två fantastiska lopp, sen är jag nöjd... så jag har bestämt mig för att focusera på 5, 10 och 21km tävlingar....
men....det får bli efter Stockholm Maraton den 14 juli 2012, 100 års jubileum kan man bara inte missa!  Men sen får det vara bra....

Grattis Petra!!

Petra mottager sitt pris av Veckans Affärer
En av Sveriges mäktigaste kvinnor!!

Min kära vän och Runningskirts entusiast Petra, har mottagit ett pris för "Årets Ögonöppnare" av Veckans Affärer.   Petra är en av de 125 mäktigaste kvinnor i Sverige!

Jag och Petra innan Midnattsloppet,  Stockholm 2010

"ÅRETS ÖGONÖPPNARE: PETRA ELISSON, coach i mångfaldsfrågor och delägare i bemanningsföretaget Brainpeople.
Motivering: I sin bok ”Regnbågschefen” sprider hon lika mycket kunskap om HBT-frågor som hon för framsitt budskap. Boken riktar sig framför allt till ledarna som har makt att skapa förändring men kommer samnnolikt att påverka flertalet andra på vägen.
”Jag är personligen stolt och glad över pristet, men också för att Veckans Affärer vill lyfta frågan” sa Petra Elisson när hon tog emot sitt pris."

-Veckans Affärer

Champagne och ett stort Hurra till Petra!!!


http://www.va.se/nyheter/2011/03/07/folj-va-kvinna-direkt/

Skynda Långsamt!

Mitt lilla ben... vi skall klara detta!!

36km kvar!! Let's do it!!

 Min läkare tog röntgen och den visade inget fel på knät eller tecken på arthritis PUH!! Det enda som gäller är deep tissue massage, stretch och långsamt öka milen igen.... oj oj med 6 veckor kvar... men igår sprang jag på stranden för första gången utan någon smärta, 6 km blev det, sen fick jag stanna för då började jag känna lite.  Nu är man ju livrädd för "Phantom pain". Har ni haft det??  När man börjar att inbilla sig olika smärtor...

Hur som helst det går åt rätt riktning... nu måsta jag ha tålamod och vara smart. Skynda långsamt !!

Funkar spinning?

Efter att ha harvat i det mest tragiska av alternativträsk (crosstrainer baklänges) så har jag nu kunnat ta steget till spinning. Att spinning funkar bra för löpning har ju ganska många bloggare visat, med supersnabba Therese i spetsen och Katarina visar att cykel och löpning är en bra kombo

(Spinningbenen som inte riktigt får till det)

Själv får jag inte riktigt till det. Att det ska bli så där svinjobbigt. Svettig blir jag, men det beror ju delvis på att jag är inomhus. Kan inte tycka upp pulsen till de där snygga sifforna som jag med relativ lätthet når när jag springer. Begränsas främst av lokal mjölksyra i framlåren. Irriterande när det enda man vill är att få upp pulsen så att den dånar i öronen. Så, ni spinningkunning, vad gör jag för fel?

Ett "Bump" på vägen till Boston...

Ett "Bump" på vägen får vi alla räkna med ibland..
Frågan är hur man hanterar det....

Newton Trail shoes och SubZero Runningskirt

Nu har jag inte kunnat springa en meter på två veckor! Så jag bestämde mig för att gå ut och gå istället....  mera som en powerwalk... Oh vad skönt det kändes, att komma ut och röra på sig!  Kände mig som en ko på grönbete. Here I come!!  Snabbt gick det och bra kändes det.. tills jag kom till en rejäl nerförsbacke... aj aj aj inte bra... så kul var det... men sen blev det fart igen... powerwalk är inte så dumt som ett alternativ.

Fick till och med träningsvärk i häcken!  

Det var tre dagar sedan och jag har varit ute och gått tre gånger sedan dess... igår försökte jag springa för första gången, 1.5km blev det... inte så lovande men bättre än inget. Och så har jag tid hos en sports medicine läkare senare idag... hoppas på under!