är ett uttryck som oftast används när det gäller fotbollsspelare och övergångar, men det används ju även när saker inte riktigt blir så bra som det skulle kunna bli. Så var förra veckan. Tjänsteresa till Teneriffa, boende på en femstjärnig resort och två timmar mellan sista mötet och middagen, gott om tid för att hinna springa (speciellt när man inte kan springa så långt...)
Över till "the grass" delen. Resorten var fin, se ovan. Men... den låg i ett otillgängligt område, så det fanns inga vanliga vägar att springa på (endast huvudvägen som går runt Teneriffa och den springer man INTE på). Så istället så fanns det världens backigast golfbana och utanför den fanns en väg för golfbilarna och den fick helt enkelt bli min träningsplan.
Det ser inte så backigt ut på bilderna, men det var det...
Att springa backe är inte det bästa när man läker en stressfraktur i framfoten. När backen är ganska exakt 3 km, så kunde i alla fall jag hålla mig för skratt. Kan även meddela att man får träningsvärk att springa nerför...
Till slut så tog jag min tillflykt till hotellgymmet. Löpband, inte det roligaste, men de sviker inte, så äntligen lite riktig löplycka!!
Ja på Manhattan lär det inte bli backar i alla fall utan bara BÄSTA sällskapet :-)
SvaraRadera