Skirt och Jag ROCKED Boston Del 2

Och så ringde klockan.... men jag hade ju varit vaken 20 minuter redan... sov hela natten vilket är fantastiskt! Kände mig helpeppad och redo för sista etappen på detta äventyr.  Att springa 26.2 miles- 42km fråm Hopkinton till Boston.

Athlete Village

Drack kaffe, juice, bagel, och lite annat smått och gott som jag hade på rummet.  Jag brukar inte duscha innan lopp men jag gjorde det i Long Beach när jag sprang min första och enda maraton så nu har jag gjort det till en liten tradition.  Känns väldigt skönt att ta en dusch och vakna till liv och fräscha upp sig lite.... jag har en lång dag framför mig....  Uppklädd i min Sparkly Heart runningskirt outfit plus varma byxor under och varm tröja, (det var en kall morgon i Boston) tog jag en taxi till bussarna.  Taxiresan tog fem minuter, ca 15 min att gå men det tänkte jag inte göra.. super smidigt och taxischaffören släppte av mig i ett toppen läge.. tog bara 10 min att komma på en buss... flera väntade i 30-40 min i kylan.  Att ta 25,000 + löpare till starten är ett helt företag... men arrangörerna är super effektiva. Det var gula skolbussar på långa led som tog löpare till starten....  45 min senare var vi framme i Hopkinton och the Athlete Village där starten gick.... lite psykologiskt att tänka på att man skulle nu springa tillbaka i stort samma väg som det tog oss 45 min med buss....


Klockan var nu runt 8.30 min start var 10.40, Vi drack vatten, åt banan, gick på toaletten. Det blev varmare precis innan starten så det kändes väldigt lovande....  Gear Check vart man lämnade av sina saker in en kasse som redan var märkt med mitt nummer. Flera skolbussar på en lång rad med alla nummer i olika fönster, man gick till sitt fönster = nummerlappsnummer och gav dom kassen... hur smidigt som helst! Sen åkte bussen och mötte oss vid målet!

Håller oss varma innan starten....

För att hinna till mitt coral 1 wave 3 så var jag tvungen att gå i tid, vilket var inte så lätt med tusentals löpare som väntade på startskottet!  .... och så på toaletten sista gången.... oh vad vi älskar dessa underbara bajamajor! NOT!!  Men vad skall man göra? Det är bara att gå och hoppas att man inte behöver gå mera under hela loppet.. vilket jag inte behövde.  Yippee!!  Inte för att gå inpå för privata detaljer men lyckan är att göra #2 innan ett lopp ( helst på hotelrummet innan). YES!!

10.40 gick mitt startskott.  Wahoo!! And off we go!!

Dom här skyltarna var uppe längs banan. Hysteriskt!!

Vädret var perfekt, kanske 15 grader och soligt med en lätt medvind.  Med så många löpare så tog det lite tid att komma fram,  sprang kanske i en 6 min fart den första 1.5km... Jag visste att det skulle hända men är endå frustrande.  Men jag hade ju ingen tanke på en person bästa utan bara njuta av denna upplevelse. Jag höll denna fart tills jag hittade en öppning... kändes hur bra somhelst ingen smärta i knä eller senor!  Jag höll en hastighet som var behaglig, ingen hög puls andningen och heart rate var i ett lugnt tempo. Jag hittade mitt happy place runt 8- 8.20 min/mile 5- 5.12min/km så jag tänkte det här håller jag så länge jag kan...

Vi sprang genom dessa New England underbara små samhällen med, jag skojar inte, tusentals(!!) (mer än halv milion längs hela banan!)  folk längs gatorna skrikande och hurrande!!  Helt otroligt!! Det ger mig fortfarande gåshud!! Loppet är på en måndag eftersom det är Patriots Day den dagen och helgdag i New England så alla var ute och grillade och drack öl i trädgårdarna.  Alla samhällen man sprang förbi var avstängda och det var sådant pådrag att man kände sig som en rockstjärna!!  Vid Wellesley College, ett college för kvinnor ( tex Hilary Clinton gick där plus många fler kända Am. kvinnor) runt 13 miles - 21km var det tjejer ute längs vägen med skyltar med olika texter på... vilket liv det var och vilket drag!!  Man sprang som på moln med sådan publik! Kände mig hur bra som helst, börja få lite känningar av min tå(!!??) men det fick bort efter en mil eller så... jag tog GU sports gele varje mil och drack vätska på varje vätskekontroll varje 5km tror jag.  Vid mile 16 -26km började jag tänka det här är det längsta jag har sprungit på månader under träning.... negativa tankar och tvivel är det värsta som kan hända under en maraton (vilket lopp som helst) speciellt runt det här tiden på loppet.... så snabbt på med positivt tänkande! Jag har ju bara 10 miles kvar 16km, det klarar jag galant. 

Håller värmen efter målgång

Boston är känt för sin svåra bana med nedför i början av loppet och uppför sista halvan. Vid mile 18 -29km börjar Newton Hills 3 långa backar efter varandra.. och den sista är den hemska Heartbreak Hills vid mile 21 - 33.8km!  Jag var väl förberedd för dessa backar och hade lagt på lite tid så jag hade lite sparat för backarna... började känna av kramp i ena låret i början av första backen, tog snabbt en salttablett och krampen lättade efter några minuter efter det sprang jag starkt uppför och återhämtade mig ganska snabbt.. kändes fantastiskt bra... om ju nu bara hade tränat :-)  Efter Heartbreak Hills med ca 7km kvar så började vi sakta komma in till förorten till Boston, fortfarande med en ström av folk skrikande och hurrande längs sidorna. Vilken support!!  Sen gick det nedför vilket var skönt att få upp lite fart och slappna av axlarna lite...  måste verkligen tänka på att fördela energin och inte spänna onödiga muskler såsom axlar och nacke.  När vi kom in till hjärtat av Boston som Avenyn i Göteborg men kanske 4 km lång och dubbelt så bred... så började man verkligen känna  av att man hade sprungit i över 3 timmar...  min kropp började sakta stängas av och mina tankar började ta fart åt olika håll.... "du kan ta det lugnt", "du skulle inte springa fort endå"... "du är inte tillracklig tränad"... osv osv....negativt, negativt.. sen vart det-  nä nu j--vlar! Det här klarar jag... nu är det inte långt kvar.... så höll det på...  jag fick en out of body upplevelse med ca 1,5 km kvar.... med allt ljud från publiken, det var tusentals folk hela vägen skrikande och hurrande, det var så högt att man kunde knappt tänka...  det kändes som jag var utanför min kropp och att mina ben bara rörde sig....  Med kanske en kilometer kvar kom vi ner till en viadukt, nerför under bron och sedan uppför!!  Skulle detta aldrig ta slut???  Jag var nog nere på 5min 45 sek kanske 6min per kilometer vid det laget.. helt knäckt!!  Så tittade jag på klockan.... 3tim 43min 20 sek med då kunde jag se målet några hundra meter framför mig. Jag måste klara under 3tim 45min så jag kan automatiskt qualify för nästa Boston!  Vet inte vad jag fick kraften men fort gick det (allting är relativt!) runt 5min per km sista 400m in i mål!!  3tim 44 min 20sek! Yay!!  I did it! Personbästa på 4 min, otränad och en bana som Boston!!  Snacka om Runners High!!  Med skakande ben och inte långt till tårar gick jag framåt för att få min medalj...

Champagne efter målgång!

Mina splittider
10km 51:53
21km Half marathon 1:48:39
30km 2:36:37
Finish 3:44:20