Att kalkylera med en magsjuka

Gårdagen skulle bjuda på terräng DM, dock utan deltagande för varken mig eller maken. Däremot så skulle bästa väninnans dotter springa (och som hon sprang, grattis till tredjeplatsen Felicia!) så vi planerade att vara på plats som joggande supporters.

När vi kommer fram till Fontin, så börjar Oscar, äldste sonen, klaga över magont. Med tanke på att kusinerna som han träffade i helgen varit magsjuka så var det bara att vända hem. Droppade således av maken för att träna och körde hem. Inser att jag med största sannolikhet kommer att insjukna. Förstår att jag kommer att vara uppe stora delar av natten med Oscar. Det finns bara en sak att göra innan det är för sent. Träna. Efter att ha sett till att Oscar är OK, försett honom med hink, handduk och Star Wars The Clone Wars är det dags att hoppa upp på bandet för 10 km löpning. På väg ur duschen, efter mitt pass, då börjar Oscar kräkas. Småbarnsdevisen gäller än - det gäller att träna medan man kan!