Tiden går.... klockan slår....

Confirmation of Acceptance kommer på Posten


På måndag är det 7 veckor kvar tills Boston.... och jag har inte sprungit på snart 2 veckor.... mitt IT-band har gjort att jag knappt har kunnat kunnat böja på benet.  Massage, foam roller och stretchning för hela slanten.   En vännina till mig som är sjukgymnast tog hem en ultrasoundmaskin från jobbet vilket jag har fått 3 behandlingar.  När jag var hos min massageterapist senast så upptäckte hon att det snarare var mina gluteus  och quads var så stela och hårda vilket gjorde att min knä-ben böjer sig inåt och det i sin tur sträcker mitt IT-band.  Så nu blir det mera streching, foam roller och massage.   Jag tror starkt att jag skall  kunna börja springa på måndag igen.... jag har en tid hos läkaren på tisdag om det inte blir bättre....


Så här är min approach till min träning för Boston Marathon med 7 veckor kvar.....  Jag kommer långsamt öka  avståndet vecka för vecka och se själva Boston som min långrunda så det kommer inte bli någon direkt taper (nedgång av träning 2-3 veckor innan loppet) utan vilan får ske efter....  naturligtvis kommer jag att dra ner lite sista veckan men kan nog inte taper 3 veckor innan som jag gjorde för Long Beach, tiden finns inte.... speciellt inte när jag inte har sprungit en meter på snart två veckor... Vad tror du??

Roligt rörlighetstest

För ett par veckor sedan så var jag på mycket trevlig födelsedagsmiddag. Födelsedagsbarnet och tillika sjukgymnasten har en kollega som kommit ut med en ny bok, Träning som funkar. I boken fanns bland annat rörlighets- och styrketest. Halvvägs in i middagen är vi också halvvägs in i boken... Beslutar oss för att då för att faktiskt ta och testa vad vi går för vid ett senare datum. Den dagen var igår. 12 tjejer, tidtagarur, instruktioner och en hederlig gammal gymnastiksal.

Under två timmar så testas vi. Det böjs, sträcks, tåhävs och "plankas". Bra rörlighet i höftböjaren, check. Dålig balans, tyvärr också check. Efter halva testomgången invaderas salen av träningssugna innebandyspelare och vi avslutar testet i omklädningsrummet, glammigt värre;-)

(Sjukgymnast Kicki testar min rörlighet i höft/baklår. Klart godkänd, men så har jag inte sprungit på nästan tre veckor heller...)

Har du testat din styrka/rörlighet? Eller kanske till och med gjort ett mjölksyratröskeltest?

Alternativträning suger - hur gör ni?

(Tänk att den där lilaklädda foten kan ställa till så mycket problem.)

Normalt sett är jag en mycket positiv person. Tycker att det mesta är hanterbart och man blir ju bättre på att hantera saker med åren. Kan leva med att trädgården är halvfärdig, kan leva med att barnen ibland får äta korv. Får jag bara springa en sväng och dricka mitt kaffe så funkar vardagen. Kaffet har jag i alla fall kvar. Men löpningen...

För mig är löpning ett sätt att sortera tankar. Att få egentid. Att få utveckla något hos mig själv. Reslutatet är klart underordnat löpglädjen. Klart att jag vill att mitt personbästa på 10 km ska börja med en trea (sub 40) och att jag nästa år kommer att kunna springa en riktigt bra mara.

Men just nu, stoppas jag av en trolig stressfraktur. Den träning som jag kan genomföra är crosstrainer. Baklänges. Skulle vilja säga till mig själv "just power through, du har ju nyligen varit med om värre". De två senaste åren har ju präglats av den bäckenskada som var svårdiagnostiserad, svårrehabiliterad och som hade lång läktid fylld av bakslag. Men det funkar inte.

Fick en kommentar på Facebook av en av mina elitorienterande vänner "tänk de som har alternativträning som huvudsport". Nu kanske inte någon tävlar i crosstrainer baklänges, men det hjälper i alla fall mig att tro att detta tillstånd är tillfälligt och se det lätt ironiska i situationen.

Min fråga till er alla - hur hanterar ni skadeperioder? Hur får ni in glädjen och endorfinerna i alternativträningen?

Jämlighet? Naturligtvis!

När jag är på Expos så får jag ofta frågan - Har ni inte skirts för män??  Naturligtvis!!  Min kära bror och hans kompis sprang Musseloppet i Runningskirts i somras. Den här roliga videon visar männen till grundarna av Runninskirts - i runningskirts!


Billy - Carlsbad 1/2 Marathon

Inte att tala om Billy i våran Pumkin Polka Dot Skirt. Här springer han Carlsbad 1/2 Marathon sub 1.15.

Behöver jag säga mera??... jo, vi har pannband också!


Runner's World Bart Yasso som har skrivit boken, "My Life on the Run", ser ursnygg ut i våran Pink Plaid.

Hur snyggt är det inte??

Här är våran Rosa Argyle Collection



Är det inte fantastiskt att kunna vara lika snygg och fashion forward när man tränar som man är i sitt "normala" liv? Vi på Runningskirts.se tycker så.  Vi kan nog med gott självförtroende säga att Runningskirts är århundradets grej!  Superbekväma, funktionella och ursnygga kläder, främst för löpning men naturligtvis  för alla sportsaktiviteter!

Vi jobbar för fullt med våran svenska websida så att du också kan få möjligthet att beställa din outfit från Runningskirts. Du kan redan nu förhandsbeställa vårkollektionen som kommer i mars-april. Ursnygga runningskirts, toppar, och sockar!
Våra fina compression sox!

Compression sox har ni väl alla hört talas om och kanske redan har. Vad tycker du om kompression sox (stödstrumpa)? Jag  använder mina före, under och efter träning.  Benen får ökad blodcirkulation och när man är på benen länge så undviker man svullna trötta ben och friktioner, vilket också ger färre blåsor på fötterna. Jag använder dom t.o.m när jag flyger tex. hem till Sverige.  Nu har vi vårens färger i lager. Urfina!!!

Vill du beställa din Runningskirts outfit redan nu?? Emaila mig på suzanne@runningskirts.com så hjälper jag dig.


Vi jobbar hårt bakom kulisserna med våran svenska premiär av Runningskirts.se.  Håll ögonen öppna!!

Run to Overcome

Min signerad bok from Meb
Maria och jag med Meb och hans medaljer



Var ju bara tvungen att skriva om min favorit löpare Meb Keflezighi.  Meb vann silver i Athen och guld i  ING -New York City Marathon 2009.  Jag haft äran att träffa honom två gånger och han är verkligen en jordnära person och fantastisk idrottsman.  Han har skrivit en bok "Run to Overcome", en bok som både inspirerar och motiverar dig som människa och atlet.  Meb kommer tyvärr inte att springa Boston i år.  Men pratar om New York City Marathon den 6 november, vilket jag också funderar på att springa... han kommer att vara på planet hem innan jag är i mål men vi startar ju i varjefall samtidigt!!

Titta på den här videon, ett av Mebs träningspass  i Mammoth Lake ca 7 timmar NorthEast av San Diego. Njut!!

http://www.youtube.com/watch?v=pCJKSIen9u4

Rosa för hela slanten!

Mermaid Run i San Diego 
I helgen var det MermaidRun här i San Diego. En urgullig tävling för kvinnor.  Dom hade 5K 10K och en halv mara.  Jag hade anmält mig till milen men bestämde på morgonen att ändra till 5km. Mitt It-band är stelt och gör ont så jag ville inte riskera något.  Runningskirts hade ett starkt startfält vilket är jätte kul!! Eftesom februari är Heart month i USA och att det var Valentines helg så bestämde vi att ha på oss rosa argyle. Vilket vart väldigt populärt!
Starten 5K
 Jag hade bestämt att inte gå ut hundra eftersom risken för skador. Men det är ju alltid lättare sagt än gjort. Fick en stark start med 4min per kilometer vilket jag höll upp till runt 3 kilometer sen tog jag det lite lungnare, men kände mig väldigt stark hela vägen. Kom in femma totalt med tiden 21.42 inget PB, men heller inga mera skador.  Nu har jag bestämt att jag skall vila i 3 dagar med stretchning och massage så hoppas jag att jag kan börja öka milen så smått.  Det börjar att dra ihop sig.....
Här kommer vi!!
Alla tävlande fick ett "Run"
 halsband som medalj
  

(L) Kan man bibehålla sin löpkapacitet, trots att man inte kan springa?


(Dagen till ära - rosa kompressionsstrumpor med hjärtan på)

Dagen D var det idag. Dagen då träningsexprimentet "Kan man bibehålla sin löpkapacitet, trots att man inte kan springa" inleddes.

Stressfrakturen gör ju träningen begränsad. Längdskidåkning går bort, likaså gör konditionsklasser på Sportlife (kan ju inte belasta foten). Men det finns saker som jag KAN göra.

  • Crosstrainer - baklänges...

  • Vattenlöpning

  • Styrketräning (har väl inte lika mycket att göra med löpkapaciteten, men ändå)

Mycket alternativ träning kommer det att bli. Coach Robert uppskattar till att jag kommer att behöva träna närmare dubbelt så mycket tidsmässigt för att ligga kvar på samma nivå. Men detta måste väl vara en överdrift? Att jag behöver träna mer, det är jag helt hundra på, men räcker det inte med en 50 %-ig ökning? Vad tror ni?

No Pain No Gain

Nu är det snart 9 veckor kvar till Boston Maraton!! Milen och tiden på benen ökar dramatiskt, och så gör risken för skador.  Tror helt säkert att det är en negative korrelation mellan dom två--- vill inte kalla den positiv. Man kan göra en hel del för att försöka undvika skador...  långsamt öka distansen vecka efter vecka, fart, återhämtning, skor, stretchning, massage, isbad (som jag kommer att skriva om längre fram) och den magiska foam roller!!
Min fina Rosa vän Foam Roller 

Har du provat en foam roller?? Har det hjälpt dig???  Jag tycker den är fantastiskt smärtsamt hjälpsam :-) Efter min maraton i oktober förra året så spökar mitt IT band (Iliotibial band syndrome), speciellt när jag springer 2 mil och längre. Några dagar i veckan blir det foam roller, stretching och isbad.  Varannan vecka går jag på deep tissue,  fascia massage.  Det gör underverk men är också väldigt smärtsamt.... No Pain - No Gain... En löpares vardag!

Nedan är en link till recovery self massage.
http://video.competitor.com/2010/11/running/recovery-self-massage/




9 1/2 veckor kvar och veckans långpass

 Mission Beach!!
I måndags var det 10 veckor kvar till Boston.  Börjar känna en liten nervös pirrning bara jag tänker på det... Känner att jag är up to date med min träning men behöver lätt mera tid och flera mil under mina fötter... Så.. i dag bar det i väg ner till Hamel's i Mission Beach där jag träffade min kära vän Maria klockan 8.00 på morgonen. Vi sprang på boardwalken och fortsatte upp längs kusten till La Jolla och tillbaka. En underbara runda! Totala distansen idag blev 19.3km.  Så det får bli veckans långpass eftersom jag springer ett 10km lopp på lördag.


Nu kör vi!!  19.3 km kvar....

Stop halvvägs så man kan begrunda utsikten
Wind N' Sea i La Jolla

Amatörer springer också snyggare!

Man skulle kanske kunna tro att man måste vara elitidrottare eller Marathonlöpare för att bära Runningskirts, när man läser den här bloggen! Suzanne i San Diego och Lena i Göteborg är vana långdistanslöpare och har idrottat i många år. MEN, faktum är att Runningskirts förgyller livet även för oss amatörlöpare, som nätt och jämnt släpat oss ur TV-soffan och ut i löpspåret! I mitt fall så har t o m Runningskirts bidragit stort till min motivation att börja springa!



För inte ens ett år sedan förvandlades jag själv så sakta från soffpotatis till att börja springa genom att jag under 2010 var Midnattsloppets "försökskanin"som det videobloggades om på Midnattsloppets sajt (se http://www.midnattsloppet.com/). Med initial hjälp av personligt träningsschema och en stark morot att inte vilja göra en public failure mer eller mindre tvingades jag att komma igång med träningen och sprang de första stapplande löppassen med darriga ben och spysmak i munnen. Målet var Midnattsloppet den 14 augusti 2010. Vilken tur att Runningskirts kom i min väg! Genom Suzanne i San Diego införskaffade jag en mängd supersnygga träningskjolar, toppar, compression socks, linnen och tröjor. Helt plötsligt längtade jag till träningen för att kunna glida runt på mina löpturer i skitsnygga kläder, som ingen annan hade! Och som dessutom är otroligt bekväma och funktionella.


2010 sprang jag även Tjejmilen och mina 5-6-km-pass har numera ökats ut till att jag springer ca 1 mil i makligt tempo 2-4 gånger i veckan, beroende på hur mitt schema ser ut.


I år, 2011, har jag två mål: att springa Kungsholmen runt i Stockholm på 1 mil samt även Midnattsloppet i augusti, också det 1 mil. Just nu är det exakt 3 månader kvar till Kungsholmen runt den 7 maj och jag tränar på så ofta jag hinner i mitt lokala gym i Hammarby sjöstad i Stockholm. Jag kommer att rapportera med jämna mellanrum hur det går med träningen.


På med bra musik i lurarna eller titta på TV när milen avverkas på löpbandet, men jag längtar tills snön och isen försvinner och det går att springa utomhus igen. En fördel är ju ändå att kunna ha snygga Runningskirts på gymmet! Ikväll sprang jag 1 mil i combatkjol, rosa compression socks och rosa "I love running"-linne; jag lovar att minst 5 km bara flyyyger iväg pga kläderna!



Trots stressfraktur - bring it on!

Jaha, då var det dax igen. Att skriva in skadad i träningsplaneringen. Jag måtte ha Sveriges klenaste kropp (trots att jag rehabtränade ett helt år för att komma till rätta med bäckenskadan). Men nu är det tydligen dax igen.

Denna gång var det ingen överilad träning, ingen snabb stegring i mängd eller att jag ignorerat några signaler. Utan något så simpelt som en stukning av vänsterfoten, som ledde till en förändrad fotisättning och som i sin tur genererade stressfrakturen. Nu kan jag ju inte vara helt säker på att det är en stressfraktur eftersom jag inte träffat min läkare ännu. Men jag har haft stressfraktur i foten förr och det kändes precis så här. Nu när jag även lyckades pricka in sjukdom och sängläge i fyra dagar (och enda ansträningen har varit att hasa mellan soffan, sängen och godisskålen) och ingen förbättring av foten skett, jag då står jag ganska så fast vid min egen diagnos.

Jaha, nu ska man tydligen blir rehabdrottning igen. Men nu när den värsta besvikelsen lagt sig, så säger jag bara - bring it on!

TrackNight - tisdagkvällar

I kväll bär det av till San Diego Track Club TrackNight då vi tränar på SDHS (San Diego High School) friidrottsbana. Vi skall springa 6x800m med 400m jog i mellan... TrackNight är min favorit och jag tror helt säkert att den träningen gör en stor skillnad från att gå från motion till kanske inte direkt elit men ett mittimellan.  Jag är just nu ett mittimellan. Kara Goucher, är definitivt inget mittimellan!  Kara har en  cirka 8 veckor gammal bebis och är redan tillbaka på topelit nivå.  På linken nedan kan du se henne träna på en annan underbar vall här i San Diego, Point Loma Nazarene University. Kolla in videon... hon gör 12x800, och tränar hårt inför Boston... jag följer henne på avstånd....

 http://video.competitor.com/2011/02/running/training-log-kara-gouchers-track-workout/
Ser det inte underbart ut??


Nu till något helt annat....vilka Newton skor jag skall ha i kväll? Mina blå/gula terrängskor är inte aktuella för speed work.  Det blir orange Gravity eller mina fina rosa speedy Distance racer...  och vilken Runningksirt till det? Nu får jag kolla i garderoben... Bilder kommer....


Det visade sig vara 6x1000 meter med 200m jog. Sprang 4 min per 1000m, höll ett bra tempo men inte max.  Efteråt vart det 8x100m strides, situps och den kända plankan.

...och så skall man gå lägga sig efter??  Måste varva ner lite,  är totalt hyped när man kommer hem... ett varmt bad låter underbart!




Rosa Newton skor, kompression sockar
och svart Argyle Runningskirt
med rosa hjärtan

Så här glad är man när man har
tränat färdigt!!

I Love Mondays!

Ingen träning i går,  söndagar är min vildag. I dag sprang jag 11km backträning vilket vart helt ok om jag inte hade glömt att äta frukost innan och att jag inte tog med någon vätska!  Plus att det var +25 grader och strålande sol! Inte dom bästa förutsättningarna, men man skall väl inte klaga??  Efteråt åkte jag till mitt favorit SPA;  Korean Aqua Spa där dom har ett isbad, jacuzzi och röd lerbastu med kinesiska örter hängande på väggarna.  Isbad i 10 minuter och lerbastu i 40 min. Är som ny och redo för veckans träning och ett nytt PR försök på 10Km på söndag! 

 Välkommen Måndag!!

Run Love!

I går var det en lång men rolig dag i San Diego! Klockan ringde klockan 5 och snabbt på med kaffebryggaren.  Jag dricker alltid kaffe och äter fullkornsflingor på morgonen innan ett race.  Tror starkt på caffeinets positva inverkan!
Efter SuperRun 10Km Mission Bay

Shalane Flanagan vann överlägset 8km Terräng
Klockan 6.30 kom jag till Mission Bay och fick min nummerlapp och tidband. Startskottet gick av klockan 7.30.  En underbar bana vid San Diego Bay och Sea World över två ganska backiga broar till Crown Point och tillbaka.  Försökte hålla en 7min mile (1mile = 1.6km)  fart runt 4min34sec per km men kom i mål på tiden 44 min14 sek (7.08 per mile, 4.41per km)....  Placerad först i min division, 8 av alla damer  och ett personligt rekord på 1min och 34 sek., jag var nöjd...
Sen vart det iväg till Amerikas Terrängmästerskap. Hur fantastiskt var det inte att se alla dessa superspeedy löpare på elit nivå!!!   Vilken dag!!

Super Run 10km och USA XC Championships

I morgon bitti skall jag springa ett 10km lopp nere i Mission Bay.  Alla tävlingar börjar i ottan så man måste vare uppe tidigt och vara alert!!  Startskottet går av 7.30. Det är en underbar runda runt Mission Bay. Banan sträcker sig över två ganska långa broar så det blir inte lika platt som jag hade önskat. Jag är ganska stark när det kommer till backlöpning.  När det gäller min Bostonträning så är backar alltid välkommet !!
 Mitt bästa på milen är 45min 48sec. Jag borde få ett PR (Personal Record) i morgon.  Jag skall ha min Pink Argyle skirt.  Bilder och report kommer imorgon, men här är en lite smygtitt.  Hoppas den ger mig tur!


Direkt efter tävlingen så skall jag vidare till USA Cross Country Championships som också kommer att äga rum i Mission Bay här i San Diego.  Runningskirts har ett tält där så jag kommer att vara där hela dagen. Många top elit löpare kommer att vara där.... Urkul!!


Boston Marathon Qualifier

När jag började att träna inför min första maraton i april förra året  var min enda mål - Boston! Min kvaltid var 3tim 50 min för min åldersgrupp. Vilket inte var helt omöjligt, men jag hade bara sprungit en halvmaraton innan. Det var en hissnande tanke att ens KUNNA springa 42 km, 4.2 mil!!  
Jag valde att springa Long Beach Marathon ca 2 timmar norr om San Diego, Söder om Los Angeles. Det är en platt bana och känd för att vara snabb. Med hjälp av träning med SDTC - San Diego Track Club och timmar och timmar på fötterna så var det äntligen den 17 Oktober, 2010. Jag sprang med en pacer (en som ser till att man håller den tiden man skall under loppet så att man når sin önskad sluttid) men drog ifrån efter ca 2 mil och sprang själv resten av loppet.  Vilken känsla!! Även om jag fick kramp i benet efter 2.3mil och en IT band skada efteråt som varade i över två månader .. så fanns det ingenting som kunde ha stoppa mig den dagen. Runners high, skratt och gråt, alla känslor kom och gick liksom kilometrarna  (miles)  jag sprang....  
Dom sista km., var jag jätte stark! För mycket energi och kraft kvar, men helt Okey jag hade ju klarat av mitt mål,  42km på  3tim 48min 30 sek. Vilken lycka!! Men.... vänta... menas det att jag måste så springa en till maraton!!??  Anmälningen till Boston öppnades dagen eter mitt lopp den 18 oktober. Jag anmälde mig kl. 8:00 , klockan 17:00 hade dom stängt. 26.000 löpare hade anmält sig på mindre än 8 timmar!! 
Nästan FÖR glad super stark efter 4 mil....

2 km kvar till målet!

Mål!! Christy från RunningSkirts sprang och filmade min målgång
Total lycka!

Nu var det bara att vänta på sitt Confirmation of Acceptance brev på posten och ett email att min tid var accepterad.  Inom två veckor så kom brevet... Boston 18 April, 2011, Here I Come!! Nu är det 10 veckor kvar!!  


Nästan oförtjänt bra

OK, nu räcker det. Vill inte ha mer snö, utan nu vill jag ha barmark, fågelkvitter och långa kvällar. Men det gäller ju att påverka det som man kan och inte det man inte kan...

Så istället så firar vi att solen sken och att det verkar som om man kan försöka hoppa sönder den sista snön i förhoppning och att den smälter snabbare då (jag är gift med en kemist och jag vet att det påverkar liiiiite).

17 km distansl avverkades i 5,05 fart och det kändes nästan oförtjänt bra.

"Standardbulkpass"

För två veckor sedan så kunde jag avsluta ett pass på detta sätt. Fötterna i vattnet (mer än så blev det inte, för Stilla havet är dock inte badbart i januari) och men en lätt antydan till solbränna. De som känner mig vet att jag inte blir mer än mellanbeige.

Nu när man är åter i Sverige så är det andra väderlagar som gäller. Nu får man istället fundera på om man har tillräckligt på sig, hur halt det blir och om det blir mökt innan man kommer tillbaka. Dagens pass blev standardbulkpass, som coach R skulle uttrycka det. 10 km i 5.10 fart. Inget speciellt således. Bara km som skulle nötas in i benen. Ett standardbulkpass, helt enkelt